Skidskyttedebut

Avståndet är 50 meter, den svarta pricken 45 eller 115 mm i diameter. Hur svårt kan det vara? Hur många gånger har man inte hetsat upp sig i soffan när Bergman, Ferry och Co missar ett skott i avgörande läge. Nu vet jag.

 

Tredje dagen i Ramundberget bjöd på en ny fantastisk vinterdag som innehöll det mesta. Ikväll fick jag dessutom för första gången prova skidskytte som jag varit nyfiken på så länge. Geväret var en raritet som deltagit på OS i Lake Placid 1980 och måste enligt reglementet väga minst 3,5 kilo. Jag fick börja att provskjuta en liggande serie med stöd för pipan och fick full pott. Tilläggas bör att vi fick skjuta på den stora pricken som används vid stående och dom fem skotten tog säkert dryga minuten. Andra omgången fick jag instruktion om att öka tempot och hade turen att skjuta fullt igen. Inskjutningen var därmed slut och på med skidorna. Vi åkte inte särskilt långt men pulsen gick upp rejält innan jag var tillbaka på skjutvallen. Det som kändes enkelt blev plötsligt svårt. Pricken ville inte infinna sig stadigt i siktet med två bom som direkt konsekvens och väntande straffrundor. Vi fick sedan även prova på stående skytte och nu blev det riktigt svårt. Bössan kändes som bly och svajade åt alla håll. Jag lyckades sänka två prickar och tiden "stav till stav" var allt annat än bra.

 

Nu vet jag, gnäll inte på skidskyttarna när dom missar. Dom åker långt mellan skjutningarna och kommer in på vallen med riktigt hög puls. Lägg dessutom till anspänning och publik. Jag kan däremot säga att det här var det roligaste jag gjort på länge trots 23 minusgrader och bitande kyla.

 

 

 

Förmiddagen bjöd på en ny enastående runda med helt fantastiska nypistade spår i strålande solsken. Imorgon blir det till att sätta sig i våra BMW X-drive tillbaka till verkligheten igen.

Tack Sofia för att jag fick möjlighet att följa med på ett mycket bra arrangemang och tack alla trevliga deltagare som gjorde detta möjligt.

 

Var försiktig & träna klokt!