Vätternrundan

Min form har varit på uppåtgående och det kändes bra när jag satte mig i bilen för att åka ner till Motala i fredags eftermiddag. För första gången skulla jag på Vätternrundan cykla lite mer organiserat i en grupp med 10 andra kompetenta cyklister. Väderprognoserna inför loppet var lovande veckan innan men på väg ner kände vi hur det blåste, rejält dessutom.

 

Vi hade hyrt ett hus och Mats var lysande som värd tillsammans med Helena och ordnade allt till det bästa. Efter middagen satte vi upp taktiken inför starten 00:22 med målsättningen att cykla på 9:30 med ett rullsnitt på 31,8 km/h. Vi var medvetna om en rejäl motvind ner till Jönköping och bestämde oss för att försöka ligga strax under 30. Vår ambition var dessutom att göra loppet på egen hand och därför skulle vi ha grindvakter längst bak i klungan för att inte släppa in någon i vår rulle.

 

Till en början gick det fint trots mörkret och den byiga vinden men efter ett par mil blir det mera öppet och det blåste verkligen rakt emot oss. Vid Ödeshög efter knappt 50 km tappade vi en cyklist i vår grupp och därmed var vi bara 10 kvar. Med beslutet om grindvakter kvarstod 8 man som fick göra dragjobbet. En bit före Gränna fick Peter problem med sina växlar i en uppförsbacke och Robin smällde rakt in med en rejäl vurpa som följd. Det hade kunnat gå riktigt illa men Robin som fick en törn på knät bet ihop och kände sig som tur var bättre någon timme senare.

 

Vägen ner till Jönköping brukar vara tämligen lättkörd och här går det oftast att spara såväl tid som kraft. Årets upplaga var absolut ett undantag. Visst, vi hade ett rullsnitt på 29 km/h under dom inledande 11 milen när vi vände upp på den västra sidan mot Fagerhult. Det låter knappast som en omöjlighet att köra in men vi hade inte möjlighet och kraft att växla upp till rätt tempo. Vi hade helt enkelt fått slita för hårt. Vi cyklade trots det bra upp till Hjo men klungan började knäa och vi tappade en cyklist ytterligare efter drygt 20 mil och så var vi bara 9 kvar.

 

Vid Boviken efter 23 mil tog vi ett andra och längre stopp än planerat. Det fanns fortfarande en chans att cykla strax under 10 timmar men motivationen var bortblåst och kvar fanns en viss uppgivenhet. Några piggnade till lite sista biten men vi cyklade riktigt långsamt dom avslutande 25 km och passerade mållinjen efter 10:19. 

 

Jag kände mig givetvis riktigt besviken. Vi missade vårt mål med 49 minuter, det är inte ens nära godkänt. Hur kunde det bli så här? Klungan hade en hel rad teorier. Vi hade absolut behövt vara fler än 11 cyklister som efter banan blev 9 för att bemästra motvinden. Vi hade behövt en bättre starttid för att få sova några timmar på natten. Min egen teori är egentligen enklare, vi var inte tillräckligt bra tränade. Så hur göra nästa år på min 12:e runda, kanske som vanligt. Köra mitt eget race i en liten grupp och hitta draghjälp på vägen.

 

 

Var försiktig & träna klokt!

Stockholm Marathon

Litet jubileum och min femte start på Stockholm Marathon. Efter besvikelsen i Göteborg kände jag mig återigen osäker på min status med en utmanande målsättning på 3:30. Dom yttre förutsättningarna kändes riktigt bra när jag klev upp på Lidingövägen. Ni som har sprungit ett Marathon vet att 42 km är långt och det gäller att disponera krafterna på ett bra sätt. Min vana trogen försökte jag som vanligt att lägga upp ett jämnt tempo, i det här fallet på 5 min/km.

 

Första 10 km flöt på riktigt bra och jag hade ett par minuter tillgodo på mitt körschema. Det är alltid kul att passera Strandvägen och Kungstädgården, speciellt på första varvet då det är så mycket åskådare utmed banan. Vid Gamla Stan stod även mina bästa supportrar Fanny och Tove plikttroget.

 

Efter 20 km kändes det fortfarande bra och jag hade t.o.m. en minut ytterligare tillgodo på min målsättning. Den tredje milen är nyckeln till ett bra lopp och det gäller att vara kall. Möjligen gjorde ändå misstaget att gå på för hårt då jag kände mig så stark ute på Djurgården under andra varvet och passade på att njuta av den känslan. Jag sprang om farthållarna med 3:30 tiden för jag tyckte det var så trångt och dom sprang för långsamt. Vid Manillaskolan passerade jag även Mischa som startade ett par led framför mig och han såg aningen sliten ut.

 

Lidingöloppsmarkeringen efter 30 km vid Gamla Stan passerade jag efter 2:26 och kroppen kändes fortfarande ok även om jag visste att det kommer bistrare tider. På Söder Mälarstrand började det ta emot och vid foten på Västerbron blev det riktigt jobbigt. Strax innan Rålambshovsparken blev jag passerad av fartgruppen som jag tyckte sprang för långsamt 12 km tidigare. Torsgatan och Odengatan är i normala fall inget hinder i min löpning men idag var det motlutet riktigt utmanande. Precis när jag svängde upp Sturegatan med en knapp kilometer kvar kände jag en arm på min axel. Mischa kom ikapp mig lagom till den underbara målgången på Stockholms Stadion och vi passerade portalen samtidigt. I mål kände jag mig trots den svåra avslutningen riktigt nöjd med tiden 3:32:14. Tack alla som stöttade mig utmed banan och ni var många idag! 

 

 

Var försiktig & träna klokt!