Nr 13

Tretton anses som ett oturstal i de flesta västerländer eftersom Judas Iskariot var den trettonde personen i rummet när Jesus åt sin sista måltid. I Italien ser dock många sifferkombinationen som ett lyckonummer. Även i Kina tycker man att 13 är ett lyckosamt tal eftersom det låter som "säkert liv". På många hotell saknas rumsnummer 13 eftersom en del gäster vägrar eller tycker illa om att bo i ett rum med det numret. I de flesta flygplan saknas även stolsrad 13 eftersom det kan skrämma upp skrockfulla passagerare som tilldelats en stol där. Själv har jag alltid haft svårt för siffran 13 och vägrat bära en matchtröja med det numret. Märkligt nog var det ändå ingenting jag tänkte på inför min trettonde start i Vasaloppet.

 

På tävlingsdagen ringde klockan 03:30 och fru Krång hade som vanligt dukat upp en frukost anpassad till halva Mora. Det är inte helt enkelt att äta så tidigt så jag tog även med mig en liten matsäck som jag kunde äta på bussen upp till Sälen.

Transporten upp till Berga By gick bättre än på flera år och vi möttes av en temperatur på -11 grader. Vi kom iväg 07:20 och det var betydligt trängre uppför backen efter starten. Det var bara att räta in sig i ledet och den första milen upp till Smågarn gick långsamt. Jag hade vallat själv även i år efter receptet vi fick i mässområdet med resultatet bra fäste men sämre glid. Uppe på myrarna efter första kontrollen kikade solen fram och åkningen gick bättre. Jag passerade Mångsbodarna och Risberg på vägen mot Evertsberg och jag passerade 45 km efter 3:39. Jag tänkte tydligt att håller jag den här farten går jag i mål på 7:18 vilket kändes inspirerande och riktigt bra.

Efter Evertsberg är det en del utför och backarna var riktigt utmanande då det ideligen var incidenter och skidlöpare som föll mer än vanligt. Jag försökte ha ett bra avstånd till framförvarande och höll hela tiden vänsterspår och någon framför skulla falla. Jag hade fortsatt bra fäste men inget vidare glid.

När jag passerade under Vasalopsvägen hände något med underlaget och det kändes som vi kom in i en annan klimatzon. Det blev plötsligt fruktansvärt bakhalt med glatta och isiga spår. När det var platt gick det att staka riktigt bra men så fort det blev lite uppför var det jobbigt. När jag närmade mig toppen på Lundbäcksbackarna före Oxberg gick det inte längre. Jag blev tvungen att stanna och testade med Tokos klisterspray. Det blev skillnad direkt men tyvärr höll det bara 3-4 km innan det blev likadant igen. Jag blev tvungen att göra om proceduren en gång ytterligare med liknande resultat.

Spåren höll ändå riktigt bra hela vägen till Mora och jag har nog aldrig åkt med så bra förutsättningar. Hade jag bara orkat staka lite mera hade 7 timmar inte varit någon omöjlighet. Nu kom jag i mål efter 7:17 och åkte därmed andra halvan fortare än den första och kände mig riktigt nöjd. Siffran 13 ska jag därmed sluta att vara rädd för, kanske läge att bli italienare.

Var försiktig & träna klokt!

Vintertriathlon

Debut för en vintertriathlon och jag tyckte upplägget med lite lagom långa distanser såg spännande ut när jag satte mig i bilen för att åka till Sala. Jag hade en ambition att slänga på vinterdäcken på min mountainbike men en sen fredagkväll i garaget är knappast bästa tidpunkt för den uppgiften. Det fick räcka med att valla skidorna och packa muiltilådan.

 

Tävlingsområdet vid Lärkans Sportfält kryllade av människor i gula västar och antalet funktionärer var klart fler än oss tävlande. Dagens distanser; 7 km löpning, 12 km mtb och 10 km skidåkning.

 

 

Underlaget var helt ok men jag valde ändå att ta den inledande löpningen i mina Icebug. Jag började i ett 4 minuters tempo men kände redan efter ett par kilometer att farten var för hög och fortsatte med tider runt 4:25. Löpformen är absolut inte på topp i februari vilket märktes ganska omgående.

 

På med cykelskorna i växlingsområdet och vidare ut på en tvåvarvsbana mtb. Jag kände avsaknad av mina dubbdäck och lyckades med att såväl ramla som köra av vägen. Bansträckningen inkluderade sjön där man simmar under Sala Silverman och det låg snö kvar på isen som gav ett bra grepp. Jag upplevde cyklingen som krävande och det är en enorm skillnad mot att sitta på min sedvanliga trygga spinningcykel. 

 

 

Den avslutande skidåkningen på två nya varv erbjöd ett jättefint något isigt spår och en nypistad skatebädd men mina prylar tillåter bara klassik stil. Banan var riktigt kuperad, speciellt den första biten efter varvningen och jag var uppe på maxpuls flera gånger. Jag blev varvad av segraren och imponerades av hur fort dom som kan åker och vad lätt det ser ut. Jag gick till slut i mål efter 1:50 och det här var betydligt tuffare än vad jag hade förväntat mig.

 

 

Stort tack till IFK Sala för ett jättetrevligt arrangemang med glada funktionärer och åskådare utmed hela banan. Anmälningsavgiften var perfekta 200:- och jag vann dessutom ett par tights som kostar det dubbla.

 

Var försiktig & träna klokt!

Vikingarännet

Tidig söndagmorgon och transport till Skarholmen, tack Helena för skjutsen. 2.500 st förväntansfulla skridskoåkare och kön till start börjar bli lång redan när vi anländer. Speakern pratar om nordliga vindar vilket innebär medvind nästan hela vägen till Hässelby. Jag kommer iväg strax efter kl 08:30 och isen är verkligen jättebra. Första biten ner till Friibergh går fort och man känner sällan styrkan i medvinden när man åker skridskor. När vi sedan fick vända upp mot Krusenberg mötte jag vinden som var klart starkare än jag trodde under 5-6 km. Det här var egentligen enda delen med riktig motvind.  

 

Jag susade förbi slottet i Skokloster och kom sedan ner till den längsta landpassagen vid Erikssund. Sträckan var knappt 2 km lång men tog ändå drygt 20 minuter då vi fick pulsa upp i skogen och det var trångt på stigen. Väl tillbaka på isen igen och full fart mot Sigtuna som bjöd på blåbärssoppa och bullar. Några km senare kom vi in i Upplands Väsby Kommun och det märktes tydligt. Åkytan blev bred som en landningsbana och var perfekt plogad. En stor eloge till er som gjort detta, dessutom bjöd även ni på nyponsoppa och bullar.

 

När jag sedan nådde den andra av tre landpassager vid Roparudden var det mindre än 20 km kvar till mål. Delen som kom därefter fram till strax efter Kunsängen var faktiskt dåligt underhållen och riktigt sträv. Vid Kallhäll blev isen återigen lika bra som tidigare och när jag vände upp efter Görvälnsverket och dom avslutande 10 km blev det nästan magiskt. På blankis med vinden i ryggen gjorde jag en toppnotering med 1:55 på en kilometer. Det var en ren njutning och nog hade jag en del krafter kvar i mål efter 3 timmar och 51 minuter och en bra känsla. Många åkte fort idag och jag blev förvånad att den fina tiden bara räckte till en 91:a plats.

 

 

Stort tack till arrangören för en som vanligt mycket prisvärd och bra tävling. 

Jag ser redan fram emot rännet 2014, dessutom får jag då en guldfärgad nummerlapp.

 

Var försiktig & träna klokt!

Bisslinge Ski Marathon

Tävlingsledningen tog i början på veckan beslutet att flytta tävlingen från Bisslinge till Täby Konstsnöspår vid Jarlabanke. Det var säkert nödvändigt med tanke det tunna snötäcket och det är en hyggligt stor apparat att flytta arrangemanget. Slingan halverades därmed från 10 km till dryga 5 och med den vetskapen kändes det inte helt inspirerande att åka till Täby för att skava runt 8 varv på en platt bana.

 

Dom inledande 3-4 varven gick bra, stakningen flöt på, varvtiderna var hyggliga och spåren höll ihop ganska bra. Jag imponerades av elitåkarna som hunnit varva mig när jag såg kraften i deras stakåkning även om "håll höger" inte alltid är så positivt att höra. Under dom följande 2 varven misströstade jag faktiskt lite och tyckte att det här var lagom roligt. Vi motionärer som sedan fanns kvar på slutet är mer beroende av bra spår när kraften att staka avtar. Jag funderade flertalet gånger på varför arrangören inte kunde pista spåren löpande så vår upplevelse skull bli lite starkare. Trots allt drog dom nog in en kvarts miljon i startavgifter och jag tycker att det är ett rimligt krav.

 

Slutligen passerade jag äntligen mållinjen efter 3:26 och fick mig en välbehövlig genomkörare inför det stundande Vasaloppet. 

 

 

Var försiktig & träna klokt!

Krogrännet

 

Krogrännet med start på Vallentunasjön och målgång vid Stallmästaregården 34 km senare. Vädret var perfekt med en gnistrande sol när jag kom iväg kl 09.30 bland dom första skridskolöparna. Isen var i det närmaste perfekt och mycket över förväntan. Efter en knapp mil var det dags för den första landpassagen för att ta sig till Norrviken. Sträckan är 3,2 km och jag kan lova att det är riktigt jobbigt att springa i pjäxor. En del av toppåkarna bytte om till löparskor men jag tycker det är bättre att köra minimalistiskt.

 

Väl ute på isen igen var det nästan lika bra som på Vallentunasjön och övriga Stockholmare började vakna till liv och det var full aktivitet. Vinden blåste lite emot men det var inga större bekymmer. Norrviken kan jag nästan utantill innan nästa landpassage och löptur på 2,2 km bort till Edsviken.  

 

Här var det om möjligt ännu mer åkare ute och lite smalare plogat men alla samsades bra med ett leende lika stort som solen. Sista löpningen bort till Brunnsviken på 1,5 km gick bra även om backen vid Ulriksdals Slott var tung idag.

 

Den avslutande delen på Brunnsviken är kort och jag har aldrig åkt den här sträckan på en sådan fin is som idag. Målgången vid Stallmästaregården kändes välkommen och jag kände mig mycket nöjd med såväl min tid som en fin 8:e plats. Det här blev en fantastisk tur på fina isar, glada tillrop och ett perfekt väder. Lite sköna bilder från rännet; 

 

 

 

Var försiktig & träna klokt!

Wattcycling

Så kom dom äntligen, våra nya cyklar till Parken och deltagarna på min morgonklass var riktigt nyfikna. På displayen vid styret kan man avläsa RPM-kadens, antalet förbrukade kalorier, watt, hur länge och långt man cyklat samt motståndet graderat från 1-24. En hel del nyttig information och wattmätaren är ett riktigt intressant hjälpmedel för att ta träningen till en ytterligare nivå. Systemet tar inte hänsyn till din puls eller hastighet utan enbart effekten och ger därmed en riktig bedömning av din prestation.

 

Watt är ett mått på den effekt som behövs för att driva något och i vårt fall hur mycket kraft som trycks ner i pedalerna. För att få en uppfattning om effekten motsvarar 1 hästkraft 735W. En elitcyklist utvecklar i snitt mellan 400 och 500 watt på ett tempolopp, det är imponerande mycket.

Det man vanligtvis brukar översätta värdet till och utvärdera är effekt per kilo. FTP är en annan relevant formel som anger den maximala konstanta effekt man orkar hålla under en timme.

Innan vi går in på detaljer och fördjupar oss i olika formler tycker jag det är bäst att ni prövar själva. När passet är slut får man upp ett blinkande svar på displayen med ett genomsnittsvärde på effekten. Kom dock ihåg att då är uppvärmning och eventuell återhämtning inkluderad som gör att värdet sannolikt blir lite lågt.

Prövar man inget nytt växer man inte som människa. Lycka till med din träning och testa gränserna.

 

Var försiktig & träna klokt!