Eftertanke & hysteri

Jag har nu hunnit landa efter Ironman och smält alla intryck. Mitt bestående minne är fortfarande att det var en fantastisk tävling som var mästerligt arrangerad och alla funktionärer förtjänar högsta betyg för sitt engagemang.

Hög tid för eftertanke och hur gick det egentligen?
Jag hade för första gången på riktigt länge lagt upp ett träningsprogram med fokus på Kalmar. Jag tyckte att mängden och den sammanlagda sträckan jag skulle träna såg väldigt mastig ut. När jag nu summerar kan jag notera längre pass på alla tre discipliner än min ursprungliga plan. Det har varit en riktigt bra sommar och semester där jag har haft möjlighet att lägga ner den tid som krävs för ett bra resultat och det är jag väldigt glad för.

Jag kan egentligen bara hitta en negativ detalj med mitt upplägg och det var det tuffa fjällmarathon på 47 km som jag sprang bara två veckor före Kalmar. Det var helt enkelt för nära inpå tävlingen. För mig gör det inte så mycket då jag ogärna byter ut min vecka i Åre mot någonting annat, inte ens en Ironman.

Mitt mål var 12 timmar och jag passerade mållinjen på 12:02 så jag borde egentligen vara riktig nöjd. Jag känner mig lite besviken på löpningen och att jag inte kunde genomföra det som jag hoppats. Nåväl, upplevelsen är viktigare än resultatet och vad gör några hundra sekunder.

Det bakslag jag nu har samlat ihop till är en överbelastningsskada i min höft där jag har ett ansträngt muskelfäste. Behandling och rehabövningar av bästa naprapat Micke tillsammans med lite vila är nu receptet. Jag hoppas inom några veckor vara tillbaka i full träning för mina två återstående måltävlingar, Lidingöloppet och Barcelona Triathlon.

Nu kommer hösten smygande och nästa vecka är det ordinarie schema på SATS, häng på till Vällingby Parken där jag kör följande klasser;

Tisdagar 18.15, Cycling Tour de France.
Onsdagar 18.00, Running Club med formtopp på Hässelbyloppet.
Fredagar 06.45, Cycling och full fart mot helgen med morgongänget.

För övrigt kan jag återigen konstatera att det är fullkomlig hysteri på mängder av tävlingar. Numera räcker det inte med att pricka in i kalendern när loppet går av stapeln. Nu måste man även ha full koll när startplatserna släpps.

Axa Fjällmarathon sålde slut på 2 timmar!
Ironman Kalmar sålde 900 startplatser samma dag man släppte slottarna!

Man kanske skulle sadla om och vara arrangör istället. Det verkar vara en osannolikt lönsam affär med alla deltagare som gladeligen betalar sina startavgifter ett år i förväg. Det blir inga dåliga räntepengar. Är det för mycket begärt med lite betänketid och känna efter hur kroppen mår innan lädret måste fram?

Var försiktig & träna klokt!

Ironman Kalmar

Jag kände mig spänd på morgonen efter en natt med för lite sömn när vi närmade oss dom nybyggda bryggorna på piren. Det var en fantastisk stämning redan innan start och den amerikanska speakern var sagolikt bra. I vattnet fick man tillämpa självseedning och jag valde fållan för simmare 1:15-1:30. Jag gillar inte när det är så här trångt och vid startskottet kokade det i vattnet. Jag frisimmade till en början men efter en stund övergick jag till bröst för att få en känsla av mera luft. När vi passerade den andra bojen efter en 3-400 meter blev det lite bättre och jag kunde slappna av och simma ordentligt. Den första rundan var 1.500 meter och vid varvningen var det åskådare precis överallt med ett magiskt tryck när musiken pumpade i högtarna. Det var ett helt underbart ögonblick och jag fick för en minut känna mig som en stjärna och Ironman. Det andra varvet flöt på lite bättre då det fanns mera fritt vatten. Jag klev upp på bryggan efter 3.850 meter på tiden 1.30 vilket var lite långsammare än jag tänkt men jag överlevde starten. 

Jag tog det lugnt vid växlingen till cykel då det var obligatoriskt att byta om i omklädningstältet. Jag simmade även utan mina kläder under våtdräkten för att slippa starta med blöta prylar. Efter några kilometer var det då dags att ta sig över Ölandsbron och det gick lättare än väntat. Vädret var bra även om det regnade något och vi cyklade knappt 11 mil innan det var dags att ta bron från andra hållet. Efter 15 km på Kalmarslingan började jag bli lite trött och att cykla 18 mil själv är en mental utmaning kan jag lova. Vi passerade mängder med bondgårdar och publiken var fantastisk överallt, speciellt på Öland. Efter 5:47 var jag tillbaka vid växlingsområdet och nöjd med min insats.

Det är nu loppet börjar på allvar, det vet jag sedan tidigare. Att sätta på sig löparskorna för ett marathon lopp efter att ha simmat och cyklat är krävande. Jag kände mig orolig för min onda höft men när jag sprang iväg kändes det bra. Jag noterade att jag behövde springa strax under 4:30 för att nå mitt mål med en sluttid under 12 timmar. Det första varvet på 15 km gick fint och jag hade hygglig marginal på min måltid. 5 km senare var den känslan borta och mina ben började stumna rejält. Jag tvingades gå en del varvat med löpning och jag var riktigt trött mellan 28-35 km. Publiken började försvinna utmed banan men funktionärena gjorde ett fortsatt kanonjobb. När det bara är 2 km kvar är man tillbaka inne i centrum och får springa på kullersten och man hör speakern och musiken hela tiden. När man äntligen är på upploppet är man lycklig som ett barn och har nära till några tårar. Jag sprang på 4:31 med en totaltid på 12:02:40.

Upplev stämningen och kolla på det här sköna klippet från startområdet;

http://www.youtube.com/watch?v=W19J26u2ATU

Jag har deltagit på en stor mängd tävlingar i många olika sporter och besökt dom flesta sport- och simhallar i Sverige. När den här tävlingen fick Ironman status tyckte jag att anmälningsavgiften på över 4.000:- var löjligt hög. Nu i efterhand måste jag rikta ett stort tack till arrangören. Den här tävlingen är den i särklass bästa jag har varit med på, allt var genomtänkt och ingenting hade lämnats åt slumpen.   

Stort tack till all support som jag har fått den här helgen och tack Peter för bästa sällskap och din fina prestation. Dom triathleter jag känner som deltog gjorde supertider, grattis även till er.

Tidig morgon och på väg ner till växlingsområdet.

Multilådan fick ersättas med bike-, run- och transition bag.

Här parkerar cyklar till ett värde av säkerligen 60 MSEK, helt galet!

"Göran Strömstedt, you are an Ironman"

Var försiktig & träna klokt!

Nr 1401

Nu är vi på plats i Kalmar sedan lunch igår. Det märks tydligt att den här tävlingen har fått Ironman status. Skillnaden är markant jämfört med förra året och deltagarantalet är också dubbelt så stort, 1.600 st när starten går imorgon kl 07.00. 

Tidigit i morse provsimmade vi delar av banan. Ganska behaglig vattentemperatur men det är ovant med det lite salta vattnet.

Multilådan är inte längre välkommen vid min startplats utan nu måste man fördela det man ska ha i tre påsar som ska lämnas in tillsammans med cykeln redan i eftermiddag. Nu gäller det att tänka till så allt är med oberoende av väderlek.

Det blir ett långt, spännande och utmanande race. Om ni vill följa mig under morgondagen gör ni det här; http://live.ironmanlive.com/Event/IRONMAN_Sweden_Kalmar



Var försiktig och träna klokt!



Ride of Hope

Ride of Hope är Sveriges viktigaste cykellopp på 125 mil mellan Lund och Stockholm till förmån för Barncancerfonden. Loppet passerar fem av Sveriges sex barnonkologiska centra och ger därmed extra mycket engagemang och känsla. Grundidén är att varje deltagare skänker 300 kr per etapp och sedan cyklar tillsammans mellan olika städer i Sverige.

Ride of Hope har sedan starten 2008 samlat in över 3,8 miljoner till Barncancerfonden och haft mer än 4.400 starter. Överskottet går till bygget av det nya Ronald McDonald Hus som kommer att byggas vid Akademiska sjukhuset i Uppsala med invigning under 2013.

Barncancerfonden är en ideell förening vars största och viktigaste uppgift är att stödja forskningen kring barncancer. Verksamheten bedrivs endast tack vare gåvor och testamenten från privatpersoner, organisationer och företag.

I Sverige insjuknar varje år cirka 300 barn upp till 18 år i cancer. Av dessa överlever tre fjärdedelar tack vare utvecklade och individualiserade vård- och behandlingsmetoder.

Jag valde att starta på den 8:e och näst sista etappen mellan Västerås och Uppsala med en distans på 116 km. Jag kom iväg med en av snabbgrupperna strax efter kl 10:30 med ett fikastop i Enköping.

Mats på bilden ovan och Micke från min grupp i Fredrikshof cyklar hela vägen från Lund med målgång i Stockholm på söndag. Fantastisk prestation och engagemang att ta sig hela vägen och lägga nio dagar av sin semester på att cykla till förmån för Barncancerfonden.

Det är alltid lite svårt i början att cykla med människor man inte känner men våran klunga fungerade riktigt bra efter ett par mil. Kul med nya bekantskaper och duktiga cyklister. Vi entrade målet i Uppsala efter ett rullsnitt på knappt 34 km/h. Vi hade dessutom en motorcykel både före och efter vår grupp. Det känns extra tryggt och nästan lite professionellt. 

Det här var mitt sista cykelpass innan Kalmar och en bra genomkörare.

Tack till IKEA som bjöd på såväl priser som valfri mat inne på varuhuset.

Var försiktig och träna klokt!

Jämtlandstriangeln Unplugged

Unplugged, helt underbart upplägg på en ny tävling. Borta är alla kommersiella inslag, mässtält och andra inslag som ska lugga oss deltagare på pengar. Den sköna atmosfären märkes tydligt redan dagen innan tävlingen då vi åt middag tillsammans och utbytte erfarenheter och utrustningstips.

Innan start fick vi en historielektion om Carl Gustaf Armfeltds Karoliner som hösten 1718 fick i uppdrag av Karl XII att bryta in i norra Norge och inta Trondheim. Fälttåget slutade dock med en katastrof då 3000 man frös ihjäl på gränsfjället mellan Tydal och Handöl. Karolinernas fälttåg har satt sin prägel på regionen och lever fortfarande i folksjälen hos jämtar och trönder.

Starten gick från Storulvån med ett första etappmål i Sylarna efter 16 km. Dom första kilometrarna innebar en hel del uppför på väl trampade stigar och spångar. När vi kom upp på fjället blev det mer lättsprunget och vädret bättre hela tiden. Vi var totalt 29 startande Karoliner och spred ganska snabbt ut oss i terrängen. Syltoppen kunde vi dock inte se bakom molnen och den sista biten upp till Fjällstationen var det bara uppför. Jag skrev in mig på blädderblocket efter 1:39 och så långt kändes allt riktigt bra.

Nästa anhalt Blåhammaren och ytterligare 19 km löpning. Efter vägskälet kom nästa rejäla stigning innan jag möttes av en ny härlig utsikt. Efter 25 km började jag få rejält ont i fötterna då jag inte är van att springa så mycket på stenigt underlag. Vi hade varken chip eller Sportident pinne utan skrev helt enkelt upp passertiden själva, jag noterade 3:51. Unplugged och hur enkelt som helst.    

Dom avslutande 12 km var mer nerför men underlaget var fortfarande väldigt stenigt. Extra kul att passera alla vandrare som öste beröm och glada tillrop så fort jag sprang förbi. Dom sista 6 km fick jag lite förnyande krafter och kände att det trots allt fanns en del kvar i benen.

Tillbaka på Storulvåns Fjällstation efter 47 km löpning med 1000 höjdmeter och en 5 timmar och 22 minuter lång underbar naturupplevelse. Det känns såklart extra kul med en egen hejarklack trots att vi är mer än 70 mil hemifrån. Tack Tove och familjen Åkesson.  

Den ultimata dagen avslutades med bastu, bankett och en ny trevlig middag med härliga människor. 

Jag är full av beundran för segrartiderna i dam- och herrklassen;

Åsa Wiklund 5:09

André Jonsson 4:07

Tack till pionjären och inspirationsmänniskan Erik Ahlström som gjort denna tävling möjlig. Vi har tidigare träffats på lite olika tävlingar och nu senast på Spring Cross i maj. 

Tack även till den enda och gladaste funktionären Mari Rutgersson.

Om ni vill läsa mer hittar du här en artikel från Östersunds-Posten,  http://op.se/lanet/are/1.4968428-premiar-for-lopartavling-langs-jamtlandstriangeln

Var försiktig och träna klokt!

I Love Åre

Jag älskar Åre och är nu på plats för årets bästa semestervecka. Batterierna ska laddas och tid för eftertanke tillsammans med en god bok. Vi inledde med det bästa öringsfiske jag någonsin upplevt i Hensjön som ligger i Edsåsdalen dryga milen söder om Åre. Den största vägde 1,2 kilo och vi fick även en på 0,9 kg, det händer inte ofta.

Lyckligtvis var Tove också med och fiskade. När vi hade jätteöringen vid båtkanten hoppade den och slet sig men tjejernas tjej fångade den i luften med håven. Tur var väl det, annars hade jag gråtit blod.

Vi hade en gammal oanvänd rök i förrådet som kom till användning. Med tre öringar och en röding spred sig härliga dofter och det är inte många saker i livet som går upp mot nyrökt fisk och ett parti Backgammon.

Vi har gjort en del kroppsarbete också. Sågat, klyvt och staplat ved i stora lass och jag lyckades även laga en gammal lie och det är också kul. Morfars skolning från Hörken sitter i ryggmärgen. Snart ska tydligen skogen gallras också. Timmerman Gurten har redan anmält sitt intresse.

Jodå, jag har såklart tränat en del också och följer min plan inför Ironman Kalmar. Vad sägs om 9 km klättring upp till Trillevallen för vidare cykling mot Ottsjön. Vid en av mina löprundor fick jag även sällskap av skogens konung, mäktigt djur när man ser dom på nära håll. Tyvärr hade jag inte någon kamera tillgänglig.

Den här utsikten från tempostyret är inte heller så tokig. Åresjön strax på gång till vänster och Åreskutan i färdriktningen gör att det går lite lättare i benen trots alla backar från Järpen.

Nulltjärn helt magiskt beläget 593 meter över havet väster om Vålådalen. Sandstrand med glasklart vatten för dagen 16,5 grader varmt. Barnen badade till skillnad mot mig utan våtdräkt samtidigt som jag simmade.

Helt underbar syn varje gång man ska andas och ser snöbeklädda Ottfjället i bakgrunden. Det var inte speciellt trångt på stranden och vi var helt ensamma i vattnet, vilken förmån i symbios med naturen.

Vi hittade även Gunders Mosse, storlöparen Gunder Häggs egen mosse och speciella träningsplats i Vålådalen. Strax innan passerade vi Vålån och Fångåmons fiskecamp där jag tidigare tagit några fina harrar.

I morgon åker jag förbi Åre, Duved och vidare till Storulvån för att springa Jämtlandstriangeln Unplugged. Vädret ska tydligen bli bra och jag ser fram emot starten på lördag kl 10.00.

En sak är solklar, när jag blir stor ska jag bo i Åre.

Var försiktig och träna klokt!