Vätternrundan

Min form har varit på uppåtgående och det kändes bra när jag satte mig i bilen för att åka ner till Motala i fredags eftermiddag. För första gången skulla jag på Vätternrundan cykla lite mer organiserat i en grupp med 10 andra kompetenta cyklister. Väderprognoserna inför loppet var lovande veckan innan men på väg ner kände vi hur det blåste, rejält dessutom.

 

Vi hade hyrt ett hus och Mats var lysande som värd tillsammans med Helena och ordnade allt till det bästa. Efter middagen satte vi upp taktiken inför starten 00:22 med målsättningen att cykla på 9:30 med ett rullsnitt på 31,8 km/h. Vi var medvetna om en rejäl motvind ner till Jönköping och bestämde oss för att försöka ligga strax under 30. Vår ambition var dessutom att göra loppet på egen hand och därför skulle vi ha grindvakter längst bak i klungan för att inte släppa in någon i vår rulle.

 

Till en början gick det fint trots mörkret och den byiga vinden men efter ett par mil blir det mera öppet och det blåste verkligen rakt emot oss. Vid Ödeshög efter knappt 50 km tappade vi en cyklist i vår grupp och därmed var vi bara 10 kvar. Med beslutet om grindvakter kvarstod 8 man som fick göra dragjobbet. En bit före Gränna fick Peter problem med sina växlar i en uppförsbacke och Robin smällde rakt in med en rejäl vurpa som följd. Det hade kunnat gå riktigt illa men Robin som fick en törn på knät bet ihop och kände sig som tur var bättre någon timme senare.

 

Vägen ner till Jönköping brukar vara tämligen lättkörd och här går det oftast att spara såväl tid som kraft. Årets upplaga var absolut ett undantag. Visst, vi hade ett rullsnitt på 29 km/h under dom inledande 11 milen när vi vände upp på den västra sidan mot Fagerhult. Det låter knappast som en omöjlighet att köra in men vi hade inte möjlighet och kraft att växla upp till rätt tempo. Vi hade helt enkelt fått slita för hårt. Vi cyklade trots det bra upp till Hjo men klungan började knäa och vi tappade en cyklist ytterligare efter drygt 20 mil och så var vi bara 9 kvar.

 

Vid Boviken efter 23 mil tog vi ett andra och längre stopp än planerat. Det fanns fortfarande en chans att cykla strax under 10 timmar men motivationen var bortblåst och kvar fanns en viss uppgivenhet. Några piggnade till lite sista biten men vi cyklade riktigt långsamt dom avslutande 25 km och passerade mållinjen efter 10:19. 

 

Jag kände mig givetvis riktigt besviken. Vi missade vårt mål med 49 minuter, det är inte ens nära godkänt. Hur kunde det bli så här? Klungan hade en hel rad teorier. Vi hade absolut behövt vara fler än 11 cyklister som efter banan blev 9 för att bemästra motvinden. Vi hade behövt en bättre starttid för att få sova några timmar på natten. Min egen teori är egentligen enklare, vi var inte tillräckligt bra tränade. Så hur göra nästa år på min 12:e runda, kanske som vanligt. Köra mitt eget race i en liten grupp och hitta draghjälp på vägen.

 

 

Var försiktig & träna klokt!