Ironman Zürich

Jag åkte tillsammans med Micke till Zürich för att genomföra min tredje Ironman. Känslan i kroppen var bra och jag kände mig stärkt av fina prestationer i såväl Stockholm Marathon som Vansbro Triathlon. Schweiz är lite som Stockholm, otroligt rent och vackert men riktigt dyrt. Jag hade läst väderleksrapportena och förväntade mig varmt och skönt väder. På plats var det fruktansvärt varmt, konstant 35 grader och vårt fina hotell saknade air condition vilket gjorde det svårt att sova ordentligt.

 

Vi hade ett par dagar till förberedelser, känna stämningen och testa delar av banan. Jag hade en tidig målsättning på 11:45:00 men efter det obligatoriska race meetinget började jag känna mig riktigt orolig och vattnet var så varmt att vårdräkt sannolikt skulle förbjudas på tävlingsdagen



 

 

På tävlingsdagen var det om möjligt ännu varmare med en temperatur på 38 grader. Vattnet var över tillåten temperatur för våtdräkt vilket vi fått besked om dagen innan. Vi hade provsimmat lite inför tävlingen och vattnet var glasklart och kändes verkligen behagligt men nu var känslan en helt annan. Det kändes oroligt vid strandkanten innan start och jag har aldrig simmat 3.800 meter utan våtdräkt, inte ens i närheten. Starten gick och det var full kalabalik fram till första bojen som låg 400 meter ut i vattnet. Jag mötte en triathlet som hyperventilarede, ropade på hjälp och ville ge upp redan efter 200 meter. Det var obehagligt och vi var flera som stannade till i närheten. Jag bröstade en stor del under första varvet då jag inte fick något riktigt flyt i simningen. Halvvägs och efter ett varv fick vi springa upp en kort bit på land och efter det började jag frisimma och hittade en mycket bättre känsla. Jag simmade andra varvet snabbare än det första och sprang upp mot växlingsområdet med en känsla av att nu var det värsta avklarat, suck vad fel jag hade...

 

 

 



 



 



 

 

 

Var försiktig & träna klokt!