Sala Silverman

Härlig morgon i Sala med närmast perfekta förhållanden för en Halv Ironman. Långforsen låg spegelblank och väntade på oss triathleter. Jag hade anmält mig till tävlingsklassen för att slippa lite trängsel vid starten men jag hade ändå svårt inledningsvis. Jag vet inte riktigt vad det beror på, möjligen behöver jag värma upp bättre och starta med en högre puls. Det var kämpigt fram till den andra bojen men sedan hittade jag rytmen och min simtid kändes ändå helt ok när jag sprang upp till växlingsområdet. 



Cyklingen gick på en trevarvsbana och det var nästan vindstilla. Jag kom iväg riktigt bra och kände mig stark hela vägen. När jag kom in till den tredje varvningen möttes vi av en rad triathleter som körde sprinten och det blev ordentligt trångt den kommande milen. Det är en balansgång hur fort man ska våga cykla för att sedan ha kraft kvar på löpningen. Jag varvade in efter 2:32 på dom 90 km och i efterhand kände jag mig möjligen en aning passiv och hade nog kunnat trycka på lite till.

Sala Silverman erbjuder en riktigt fin bana på löpningen, min definitiva favorit under dom triathlon lopp som jag har genomfört. Även här handlar det om 3 varv på vardera 7 km som mestadels passeras i terrängen. Jag kände mig fortsatt mycket stark och såg att jag definitivt hade möjligheten att gå i mål på en tid under 5 timmar. Det var en bra motivator och drivkraft och jag tog dom två första varven med en kilometertid på 4:34. Med 5 km kvar började jag tröttna en aning och gav upp min måltid under 4:50 som succesivt mognat fram under loppet.

Efter en skön stund i målfållan där jag kände mig riktigt nöjd med tiden 4:52:29 var det dags för prisutdelning. Kanske vinner man något på utlottningen tänkte jag och blev mäkta förvånad när Gurten ropades upp som silvermedaljör i min åldersklass och fick kliva upp på prispallen. Tack IFK Sala för ett som vanligt utmärkt arrangemang med mycket känsla och kärlek!

Var försiktig & träna klokt!

Riddarfjärdssimningen

Riddfjärdssimningen har växt som alla andra lopp sedan jag simmade här för två år sedan. Arrangemanget var dock precis lika blekt som tidigare upplagor. Här finns verkligen en stor potential för arrangörerna att göra detta evenemang så mycket bättre med en unik tävling mitt i hjärtat av Stockholm. 

Efter lite palaver kom vi äntligen iväg på resan mot Rålambshovsparken. Ansvariga hade räknat fel på hur lång tid det skulle ta för simmarna på den längre banan att runda bojen halvvägs. Dessutom kunde inte startbåten ta sig ut ordentligt och linan som skulle hålla simmarna på plats var alldeles för kort. 

 

 

Var försiktig & träna klokt!

Elbasimningen

Elbasimningen i Västerås, Sveriges äldsta årligen återkommande simtävling som i söndags genomfördes för 97:e gången. Jag anmälde mig mest på kul för att få ett bra träningspass men ångrade mig lite när jag var på plats. Det kändes som hela Open Water eliten var samlad plus Gurten. Efter säkerhetsgenomgången tog en färja oss ut till ön Elba. Sträckan vi skulle simma på 2.600 meter gick tvärs över fjärden och det kändes faktiskt lite nervöst att simma så långt ut mitt i farleden.

 

Starten gick kl 16:00 och redan efter 100 meter låg jag sist. En kajak kom upp vid min sida och jag frågade om hon skulle samla upp kön vilket var fallet. Bra sa jag, då kan du hålla koll på mig. En bit ut på fjärden upplevde jag ordentlig sjö och hade lite svårt med orienteringen. Jag frågade efter en bra stund min bevakare om vi hade hunnit halvvägs? Kanske det och jag har ingen klocka...

 

En och annan kallsup fick jag utstå på min resa mot Lögarängsbadet. Jag hade läst reglementet att man måste runda sista bojen 200 meter från mål inom 60 minuter för att få fullfölja. Hemma i soffan såg jag inga som helst bekymmer med det men nu var känslan annorlunda och DNF vill man gärna undvika. När jag började närma mig rundningsmärket såg jag faktiskt att jag tagit in en hel del på ett par simmare och det gav mig ny kraft i min iver att undvika jumbo platsen.

 

Efter en stund insåg jag att det är för kort kvar för att hinna simma ikapp. Jag passerade mållinjen efter 58:58 och kom för första gången på sista plats men kände mig riktigt nöjd ändå. Trots mina 11 Vansbrosimningar kan jag säga att det här var så mycket tuffare.

 

Tack VSS för ett skönt avslappnat arrangemang, riktigt bra fika och snygg plakett som nu pryder min bokhylla. 

 

Var försiktig & träna klokt!

Ironman Zürich

Jag åkte tillsammans med Micke till Zürich för att genomföra min tredje Ironman. Känslan i kroppen var bra och jag kände mig stärkt av fina prestationer i såväl Stockholm Marathon som Vansbro Triathlon. Schweiz är lite som Stockholm, otroligt rent och vackert men riktigt dyrt. Jag hade läst väderleksrapportena och förväntade mig varmt och skönt väder. På plats var det fruktansvärt varmt, konstant 35 grader och vårt fina hotell saknade air condition vilket gjorde det svårt att sova ordentligt.

 

Vi hade ett par dagar till förberedelser, känna stämningen och testa delar av banan. Jag hade en tidig målsättning på 11:45:00 men efter det obligatoriska race meetinget började jag känna mig riktigt orolig och vattnet var så varmt att vårdräkt sannolikt skulle förbjudas på tävlingsdagen



 

 

På tävlingsdagen var det om möjligt ännu varmare med en temperatur på 38 grader. Vattnet var över tillåten temperatur för våtdräkt vilket vi fått besked om dagen innan. Vi hade provsimmat lite inför tävlingen och vattnet var glasklart och kändes verkligen behagligt men nu var känslan en helt annan. Det kändes oroligt vid strandkanten innan start och jag har aldrig simmat 3.800 meter utan våtdräkt, inte ens i närheten. Starten gick och det var full kalabalik fram till första bojen som låg 400 meter ut i vattnet. Jag mötte en triathlet som hyperventilarede, ropade på hjälp och ville ge upp redan efter 200 meter. Det var obehagligt och vi var flera som stannade till i närheten. Jag bröstade en stor del under första varvet då jag inte fick något riktigt flyt i simningen. Halvvägs och efter ett varv fick vi springa upp en kort bit på land och efter det började jag frisimma och hittade en mycket bättre känsla. Jag simmade andra varvet snabbare än det första och sprang upp mot växlingsområdet med en känsla av att nu var det värsta avklarat, suck vad fel jag hade...

 

 

 



 



 



 

 

 

Var försiktig & träna klokt!

Dubbel i Vansbro

En av årets absoluta höjdpunkter är att få sätta sig i bilen och åka upp till Mangan med familj i underbara Morn strax söder om Vansbro. Efter att jag hämtat ut startbevisen och fått en superb middag serverad fick jag avnjuta en stund i bubbelpoolen med en magisk omgivning och dimma.

 

På lördagen vaknade jag sedan upp med en klarblå himmel och det var nästan helt vindstilla, perfekt. Jag hade en målsättning att klara mitt tredje Vansbro Triathlon på 5:15. Vattentemperaturen med kyliga 15,7 grader oroade en del men man börjar bli härdad. Värre är den trängsel som uppstår när 500 deltagare ivrigt vill komma iväg.

 

Startskottet gick kl 12:00 och som vanligt fick jag inledningsvis lite dyngpanik och simmade illa med mestadels bröstsim dom första 500 meterna. Det är rejält motströms från både Västerdalälven och Vanån upp till vändpunkten men jag hittade en mycket bättre rytm halvägs och simmade sedan riktigt bra och kom in efter 39 minuter. När jag sedan kom upp till växlingsområdet var jag förvirrad och sprang in i helt fålla och hittade inte mina prylar och cykel. Jag slet av mig våtdräkten och fick sedan metodiskt ta mig till startnummer 238, katastrofalt klantigt.

 

Cyklingen över 90 km genomförs på en platt tre varvs bana och idag nästan helt utan vind. Jag kände mig väldigt stark första milen och tvingade mig själv att hålla igen en aning, det är en lång dag. Nästan alla har numera tempocyklar och många även struthjälm men jag kämpar på med min trogna Fuji. Efter nästan två varv kom Mattias ikapp mig och jag kände mig en aning sliten. Jag bestämde mig för att lägga mig 12 meter bakom honom och parkerade där resten av cyklingen. Jag piggnade på mig och hade nog kunna ökat tempot en aning sista milen men ville spara mig lite till löpningen. När jag kom tillbaka till växlingsområdet noterade jag 2:42 på distansen med ett rullsnitt på 33,3 km/h vilket är mycket bra.

 

På med löparskorna och ut på dom avslutande 21 km. Man känner ganska omgående hur känslan är i kroppen och min var bra. Banan är ganska tråkig i ett villaområde där man springer till en vändpunkt och sedan tillbaka. Dessutom under tre varv men varvningen vid målområdet gör att man tänder till. Min sköna känsla fanns kvar under hela löpningen och jag tog momentet på 1:36 med en snittfart på 4:35/km. Min totala tid blev bättre än min målsättning och jag kände mig mycket nöjd efter 5.07:20. Simningen går såklart att förbättra och det gäller att våga cykla lite offensivare. Direkt efter loppet tog jag mig tillbaka till Morn och den väntande bubbelpoolen tillsammans med en del tankar på söndagens Vansbrosim.



 

 

 

Dagen efter vaknade jag upp en aning sliten men med ett fantastiskt väder och en nybryggd kopp kaffe i den underbara miljön kändes det ändå riktigt bra. Vi tog oss tillbaka till Vansbro och träffade hela Järfälla Masters vid starten. Jag var rankad i den tredje startgruppen där man sedan förra året börjat med rullande start vilket är mycket bra. Jag kom iväg fint och trängseln var inget större problem. Däremot hade jag svårt att komma igång och fick en hög puls ganska omgående. Jag bröstade dom första 500 meterna innan jag fick en bättre rytm. Efter 1.000 meter skulle man in i en fålla för att få en mellantid med stor trängsel som följd. Snälla arrangörer varför, det räcker med den tid man får vid målgång. Jag hittade sedan en mycket bättre rytm och simmmade bra ner till nästa trånga passage vid 2 km.

När jag sedan rundade den berömda tallen med 854 meter kvar till mål blev vattentemperaturen betydligt lägre. Det är jag iofs van med men i år var det mycket trängre utmed bryggan upp till mål. Många simmare är tyvärr ganska hänsynslösa och ska fram till varje pris. Jag fick simma en hel del ute bland bojarna till vänster och här är det betydligt mera strömt. Man får helt enkelt gilla läget och simma snyggt i klungan. Jag satte handen i plattan efter 53:16, en tid som är 40 sekunder sämre än förra året. Jag hade det på känn efter min svaga inledning på loppet. Nåväl, jag vet för min egen del att jag är en bättre simmare är 2012 och möjligtvis var jag inte tillräckligt hungrig på framgång idag.

Jag avslutade därmed min 11:e raka Klassiker och det känns kul att jag fortfarande kan förbättra mig. Det finns tankar om en satsning på en Superklassiker d.v.s. ett varv under 20 timmar. För mig skulle det rimligtvis innebära;

Lidingöloppet, 2:20

Vasaloppet, 7:15

Vätternrundan, 9:30

Vansbrosimningen, 0:50

Var försiktig & träna klokt!

Vätternrundan

Min form har varit på uppåtgående och det kändes bra när jag satte mig i bilen för att åka ner till Motala i fredags eftermiddag. För första gången skulla jag på Vätternrundan cykla lite mer organiserat i en grupp med 10 andra kompetenta cyklister. Väderprognoserna inför loppet var lovande veckan innan men på väg ner kände vi hur det blåste, rejält dessutom.

 

Vi hade hyrt ett hus och Mats var lysande som värd tillsammans med Helena och ordnade allt till det bästa. Efter middagen satte vi upp taktiken inför starten 00:22 med målsättningen att cykla på 9:30 med ett rullsnitt på 31,8 km/h. Vi var medvetna om en rejäl motvind ner till Jönköping och bestämde oss för att försöka ligga strax under 30. Vår ambition var dessutom att göra loppet på egen hand och därför skulle vi ha grindvakter längst bak i klungan för att inte släppa in någon i vår rulle.

 

Till en början gick det fint trots mörkret och den byiga vinden men efter ett par mil blir det mera öppet och det blåste verkligen rakt emot oss. Vid Ödeshög efter knappt 50 km tappade vi en cyklist i vår grupp och därmed var vi bara 10 kvar. Med beslutet om grindvakter kvarstod 8 man som fick göra dragjobbet. En bit före Gränna fick Peter problem med sina växlar i en uppförsbacke och Robin smällde rakt in med en rejäl vurpa som följd. Det hade kunnat gå riktigt illa men Robin som fick en törn på knät bet ihop och kände sig som tur var bättre någon timme senare.

 

Vägen ner till Jönköping brukar vara tämligen lättkörd och här går det oftast att spara såväl tid som kraft. Årets upplaga var absolut ett undantag. Visst, vi hade ett rullsnitt på 29 km/h under dom inledande 11 milen när vi vände upp på den västra sidan mot Fagerhult. Det låter knappast som en omöjlighet att köra in men vi hade inte möjlighet och kraft att växla upp till rätt tempo. Vi hade helt enkelt fått slita för hårt. Vi cyklade trots det bra upp till Hjo men klungan började knäa och vi tappade en cyklist ytterligare efter drygt 20 mil och så var vi bara 9 kvar.

 

Vid Boviken efter 23 mil tog vi ett andra och längre stopp än planerat. Det fanns fortfarande en chans att cykla strax under 10 timmar men motivationen var bortblåst och kvar fanns en viss uppgivenhet. Några piggnade till lite sista biten men vi cyklade riktigt långsamt dom avslutande 25 km och passerade mållinjen efter 10:19. 

 

Jag kände mig givetvis riktigt besviken. Vi missade vårt mål med 49 minuter, det är inte ens nära godkänt. Hur kunde det bli så här? Klungan hade en hel rad teorier. Vi hade absolut behövt vara fler än 11 cyklister som efter banan blev 9 för att bemästra motvinden. Vi hade behövt en bättre starttid för att få sova några timmar på natten. Min egen teori är egentligen enklare, vi var inte tillräckligt bra tränade. Så hur göra nästa år på min 12:e runda, kanske som vanligt. Köra mitt eget race i en liten grupp och hitta draghjälp på vägen.

 

 

Var försiktig & träna klokt!

Stockholm Marathon

Litet jubileum och min femte start på Stockholm Marathon. Efter besvikelsen i Göteborg kände jag mig återigen osäker på min status med en utmanande målsättning på 3:30. Dom yttre förutsättningarna kändes riktigt bra när jag klev upp på Lidingövägen. Ni som har sprungit ett Marathon vet att 42 km är långt och det gäller att disponera krafterna på ett bra sätt. Min vana trogen försökte jag som vanligt att lägga upp ett jämnt tempo, i det här fallet på 5 min/km.

 

Första 10 km flöt på riktigt bra och jag hade ett par minuter tillgodo på mitt körschema. Det är alltid kul att passera Strandvägen och Kungstädgården, speciellt på första varvet då det är så mycket åskådare utmed banan. Vid Gamla Stan stod även mina bästa supportrar Fanny och Tove plikttroget.

 

Efter 20 km kändes det fortfarande bra och jag hade t.o.m. en minut ytterligare tillgodo på min målsättning. Den tredje milen är nyckeln till ett bra lopp och det gäller att vara kall. Möjligen gjorde ändå misstaget att gå på för hårt då jag kände mig så stark ute på Djurgården under andra varvet och passade på att njuta av den känslan. Jag sprang om farthållarna med 3:30 tiden för jag tyckte det var så trångt och dom sprang för långsamt. Vid Manillaskolan passerade jag även Mischa som startade ett par led framför mig och han såg aningen sliten ut.

 

Lidingöloppsmarkeringen efter 30 km vid Gamla Stan passerade jag efter 2:26 och kroppen kändes fortfarande ok även om jag visste att det kommer bistrare tider. På Söder Mälarstrand började det ta emot och vid foten på Västerbron blev det riktigt jobbigt. Strax innan Rålambshovsparken blev jag passerad av fartgruppen som jag tyckte sprang för långsamt 12 km tidigare. Torsgatan och Odengatan är i normala fall inget hinder i min löpning men idag var det motlutet riktigt utmanande. Precis när jag svängde upp Sturegatan med en knapp kilometer kvar kände jag en arm på min axel. Mischa kom ikapp mig lagom till den underbara målgången på Stockholms Stadion och vi passerade portalen samtidigt. I mål kände jag mig trots den svåra avslutningen riktigt nöjd med tiden 3:32:14. Tack alla som stöttade mig utmed banan och ni var många idag! 

 

 

Var försiktig & träna klokt!