Eftertanke & hysteri

Jag har nu hunnit landa efter Ironman och smält alla intryck. Mitt bestående minne är fortfarande att det var en fantastisk tävling som var mästerligt arrangerad och alla funktionärer förtjänar högsta betyg för sitt engagemang.

Hög tid för eftertanke och hur gick det egentligen?
Jag hade för första gången på riktigt länge lagt upp ett träningsprogram med fokus på Kalmar. Jag tyckte att mängden och den sammanlagda sträckan jag skulle träna såg väldigt mastig ut. När jag nu summerar kan jag notera längre pass på alla tre discipliner än min ursprungliga plan. Det har varit en riktigt bra sommar och semester där jag har haft möjlighet att lägga ner den tid som krävs för ett bra resultat och det är jag väldigt glad för.

Jag kan egentligen bara hitta en negativ detalj med mitt upplägg och det var det tuffa fjällmarathon på 47 km som jag sprang bara två veckor före Kalmar. Det var helt enkelt för nära inpå tävlingen. För mig gör det inte så mycket då jag ogärna byter ut min vecka i Åre mot någonting annat, inte ens en Ironman.

Mitt mål var 12 timmar och jag passerade mållinjen på 12:02 så jag borde egentligen vara riktig nöjd. Jag känner mig lite besviken på löpningen och att jag inte kunde genomföra det som jag hoppats. Nåväl, upplevelsen är viktigare än resultatet och vad gör några hundra sekunder.

Det bakslag jag nu har samlat ihop till är en överbelastningsskada i min höft där jag har ett ansträngt muskelfäste. Behandling och rehabövningar av bästa naprapat Micke tillsammans med lite vila är nu receptet. Jag hoppas inom några veckor vara tillbaka i full träning för mina två återstående måltävlingar, Lidingöloppet och Barcelona Triathlon.

Nu kommer hösten smygande och nästa vecka är det ordinarie schema på SATS, häng på till Vällingby Parken där jag kör följande klasser;

Tisdagar 18.15, Cycling Tour de France.
Onsdagar 18.00, Running Club med formtopp på Hässelbyloppet.
Fredagar 06.45, Cycling och full fart mot helgen med morgongänget.

För övrigt kan jag återigen konstatera att det är fullkomlig hysteri på mängder av tävlingar. Numera räcker det inte med att pricka in i kalendern när loppet går av stapeln. Nu måste man även ha full koll när startplatserna släpps.

Axa Fjällmarathon sålde slut på 2 timmar!
Ironman Kalmar sålde 900 startplatser samma dag man släppte slottarna!

Man kanske skulle sadla om och vara arrangör istället. Det verkar vara en osannolikt lönsam affär med alla deltagare som gladeligen betalar sina startavgifter ett år i förväg. Det blir inga dåliga räntepengar. Är det för mycket begärt med lite betänketid och känna efter hur kroppen mår innan lädret måste fram?

Var försiktig & träna klokt!