Gurtens: Ironman Kalmar

Jag kände mig spänd på morgonen efter en natt med för lite sömn när vi närmade oss dom nybyggda bryggorna på piren. Det var en fantastisk stämning redan innan start och den amerikanska speakern var sagolikt bra. I vattnet fick man tillämpa självseedning och jag valde fållan för simmare 1:15-1:30. Jag gillar inte när det är så här trångt och vid startskottet kokade det i vattnet. Jag frisimmade till en början men efter en stund övergick jag till bröst för att få en känsla av mera luft. När vi passerade den andra bojen efter en 3-400 meter blev det lite bättre och jag kunde slappna av och simma ordentligt. Den första rundan var 1.500 meter och vid varvningen var det åskådare precis överallt med ett magiskt tryck när musiken pumpade i högtarna. Det var ett helt underbart ögonblick och jag fick för en minut känna mig som en stjärna och Ironman. Det andra varvet flöt på lite bättre då det fanns mera fritt vatten. Jag klev upp på bryggan efter 3.850 meter på tiden 1.30 vilket var lite långsammare än jag tänkt men jag överlevde starten.

Jag tog det lugnt vid växlingen till cykel då det var obligatoriskt att byta om i omklädningstältet. Jag simmade även utan mina kläder under våtdräkten för att slippa starta med blöta prylar. Efter några kilometer var det då dags att ta sig över Ölandsbron och det gick lättare än väntat. Vädret var bra även om det regnade något och vi cyklade knappt 11 mil innan det var dags att ta bron från andra hållet. Efter 15 km på Kalmarslingan började jag bli lite trött och att cykla 18 mil själv är en mental utmaning kan jag lova. Vi passerade mängder med bondgårdar och publiken var fantastisk överallt, speciellt på Öland. Efter 5:47 var jag tillbaka vid växlingsområdet och nöjd med min insats.

Det är nu loppet börjar på allvar, det vet jag sedan tidigare. Att sätta på sig löparskorna för ett marathon lopp efter att ha simmat och cyklat är krävande. Jag kände mig orolig för min onda höft men när jag sprang iväg kändes det bra. Jag noterade att jag behövde springa strax under 4:30 för att nå mitt mål med en sluttid under 12 timmar. Det första varvet på 15 km gick fint och jag hade hygglig marginal på min måltid. 5 km senare var den känslan borta och mina ben började stumna rejält. Jag tvingades gå en del varvat med löpning och jag var riktigt trött mellan 28-35 km. Publiken började försvinna utmed banan men funktionärena gjorde ett fortsatt kanonjobb. När det bara är 2 km kvar är man tillbaka inne i centrum och får springa på kullersten och man hör speakern och musiken hela tiden. När man äntligen är på upploppet är man lycklig som ett barn och har nära till några tårar. Jag sprang på 4:31 med en totaltid på 12:02:40.

Upplev stämningen och kolla på det här sköna klippet från startområdet;

http://www.youtube.com/watch?v=W19J26u2ATU

Jag har deltagit på en stor mängd tävlingar i många olika sporter och besökt dom flesta sport- och simhallar i Sverige. När den här tävlingen fick Ironman status tyckte jag att anmälningsavgiften på över 4.000:- var löjligt hög. Nu i efterhand måste jag rikta ett stort tack till arrangören. Den här tävlingen är den i särklass bästa jag har varit med på, allt var genomtänkt och ingenting hade lämnats åt slumpen.

Stort tack till all support som jag har fått den här helgen och tack Peter för bästa sällskap och din fina prestation. Dom triathleter jag känner som deltog gjorde supertider, grattis även till er.