Jubileumsvättern

2012 ser inte ut bli något riktigt trivsamt cykelår, i alla fall inte om vi ser till vad vädergudarna har bjudit på. Vi hade starttid 00:50 men bestämde oss för att byta till 05:58 trots tydliga prognoser om regn men vi ville starta tillsammans med Mischa och Stefan också. Det var inte så kul att rulla iväg i det ihållande regn som vi möttes av vid startlinjen. Redan efter 30 km var jag ordentligt nerkyld. Regnet höll i sig till strax söder om Gränna och 85 km. Jag kände mig återigen liksom på Siljan stark trots miserabla förhållanden. Vi hade på förhand bestämt oss för att försöka hålla ihop vår grupp om fem cyklister till Hjo. Kort före Fagerhult blev jag fruktansvärt illamånde med en enorm huvudvärk. Jag fick slita ont för att hålla dryga 30 km/h och det kändes som om jag cyklade i en vindtunnel. Vi hade absolut inte tänkt stanna i Hjo men jag var helt enkelt tvungen. Det var många år sedan jag åt av den lasagne som serveras. Jag drog i mig 6 dl röd mjölk, en kopp kaffe och två Alvedon också med hopp om bättring. Kanske inte vad min läkare hade ordinerat. Jag övervägde starkt att ta brytbussen men nej, det får inte vara ett altnernativ. Hellre cyklar jag på halvfart dom 123 km som återstår bestämde jag mig för. Dessvärre kostade stoppet oss 25 minuter. En bit före Karlsborg blev jag lite mera människa igen och tillsammans med Micke höll vi sedan ett riktigt bra tempo men med min egen känsla av att det går så länge det går.

En liten bit innan Hammarsundet passerar man Chokladbollsstoppet på Vätternrundan. Här servererar några fantastiska kvinnor 1700 st handrullade chokladbollar, värktabletter, massage, kramar, vatten, leenden och glada tillrop. Jag frågade om jag fick ta 3 st men roffade åt mig fyra. Helt enkelt sagolikt goda och jag behövde dom verkligen. Tack, jag hoppas ni får den uppskattning ni förtjänar!

Kort därefter cyklade en tiotal cyklister från SMACK ikapp oss och vi kunde lägga oss på deras rulle ända in i mål. Jag kan dock garantera, dom 30 sista kilometerna var oerhört jobbiga och blåsan tryckte på. Vi hade trots allt en minimal chans att gå under 10 timmar så det blev till att hålla igen. Trots full gas passerade vi mållinjen efter 10:03. Jag hade hoppats på 30 minuter snabbare men med tanke på vad som hände får jag verkligen vara nöjd ändå. Nu blir det till att utvärdera vad det berodde på, körde jag slut på energin vilket jag verkligen inte tror eller om jag har något i kroppen?  Detta tionde varv blev inte som jag tänkt mig utan det absolut jobbigaste.

Väl samlade i det trevliga hus vi bodde i serverade sedan Annika champagne då det trots allt var ett jubileumsår, tack för det!

Micke bjöd på en härlig middag utanför Statt, min aptit var inte på topp men det är trots allt tanken som räknas.

 

10 årsmedaljen, nu återstår bara Vansbrosimningen och mitt långsiktiga mål på tio raka Klassiker. I väntan på det ska jag den kommande veckan återhämta mig tillsammans med den här boken.

Den långa dagen började perfekt på SATS Vällingby Parken tillsammans med Morgongänget. Dagen till ära iförda tröjor med texten "Görans Grupp", tack man blir glad!

Var försiktig och träna klokt!