Klassikerkalaset

Det har varit en riktigt plågsam vecka efter Vätternrundan. Mina onda aningar besannades och jag har en elakartad infektion i kroppen som jag nu botar med antibiotika och träningsförbud. Med andra ord, hög tid för självransakan och eftertanke men hur började egentligen det här med Klassikern för mig;

Jag var vid den här tiden elitserietränare för Kista/Järfälla IBK och den 11 december 2000 satt vi i bussen på väg upp till Umeå för att möta IBK Dalen. Det är en resa på dryga 60 mil och i vanlig ordning tittade alla spelare på videofilm eller spelade kort på sina förutbestämda platser. Jag kan inte riktigt minnas hur vi kom in på ämnet men jag och Håkan fick för oss att vi skulle åka Vasaloppet. Ett par veckor senare besökte vi Fliesbergs och kom ut med ett par röda Madshus var. Vi debuterade sedan på dom i Sörskog utanför Bjursås och jag kan lova att vi hade bakhalt, helt fruktansvärt bakhalt. När vi lite senare stod på startlinjen hade jag nog inte mer än maximalt 10 mil i benen inför min första färd från Sälen-Mora.

Nu undrar ni kanske hur det gick, ja i matchen alltså.....jodå vi vann med 6-3 och vi hade tre st tvåmålskyttar genom Tårtan, Jocke och Urban.

Jag åkte sedan Vasaloppet ytterligare en gång innan jag inledde min första Klassiker med Lidingöloppet i september 2002.

En annan fråga som jag får ganska frekvent är hur mycket pengar jag har spenderat på alla startavgifter och resor relaterade till Klassikerloppen. Hmmmm, jag gjorde ett överslag på det. Nu vet jag inte exakt vad Lidingöloppet kostade för 10 år sedan och inom vilka tidsintervall som jag har anmält mig. Jag kan dock konstatera att Klassikerkalaset har kostat mig ca 41.000:- bara i anmälningsavgifter. Lite funderingar på vad man kunde ha fått för dom pengarna i stället;

390 st biobiljetter
2.155 kg bananer
4.100 st Kexchoklad
432 st besök på Gröna Lund
2.733 st Gainomax Recovery
1.051 st pocketböcker
1.366 st rosor
759 st Big Mac & Co
258 st burkar byxfett
2.751 liter bensin

Nu är det fritt fram för egna kreativa förslag för att maximera pengarna.

Min egen konklusion är glasklar och det har varit värt varenda krona. Klassikern har hjälpt mig att hålla motivationen att träna året runt och jag har haft förmånen att träffa mängder av trevliga människor från hela landet. Dessutom har jag oftast åkt till tävlingarna tillsammans med några av mina bästa vänner.

Jag måste nu ändå 10 år efter debuten konstatera och motvilligt erkänna att jag inte är lika motiverad längre. 2013 kommer nog att se lite annorlunda ut och jag vill anta nya utmaningar och tävla mera utanför Sverige.

Nu fortätter nedräkningen, bara 15 dagar kvar till Vansbro!

Var försiktig och träna klokt!